AktuelltDomarAD 2022 nr 9

AD 2022 nr 9

Bakgrund

Mellan Almega Tjänsteföretagen (Almega) och Svenska Transportarbetarförbundet (förbundet) råder ett kollektivavtal avseende distribution, bl.a. direktreklam. Ersättningsformen för behovsanställda som delar ut reklam och annat var prestationslön. I en anmärkning i kollektivavtalet fanns bestämmelsen att timlön skulle utgå ifall prestationslönen blev lägre än timlönen så länge den behovsanställda utfört ennormalprestation. Enligt samma bestämmelse skulle en gemensam tidmätning ske vid oenighet om tidsåtgången.

Rättsfråga

Rättsfrågan i målet var vad en normalprestation enligt anmärkningen till kollektivavtalet utgjorde och om transporten från bostad/utlämningsställe skulle ses som en del av en normalprestation.

Yrkanden

Förbundet yrkade på att en normalprestation skulle bedömas utifrån hur lång tid det tar för den deltidsanställda att utföra samtliga arbetsmoment i ett normalt tempo. Hur lång tid det tog för någon annan att utföra samma arbetsuppgift ansåg inte förbundet vara relevant för bedömningen. Förbundet ansåg även att transporten från och till bostaden eller utlämningsstället utgjorde arbetsmoment, därför skulle även dessa tas med i bedömningen om vad som utgör en normalprestation.

Almega anförde att förbundets talan borde avslås eftersom förbundet missförstått innebörden av garantilöneregeln i anmärkningen. Istället för att basera en normalprestation utifrån den enskilda arbetaren skulle bedömningen göras utifrån objektiva faktorer som typ av distrikt, vikttillägg och sorteringstillägg. Syftet med ett prestationslönesystem är att öka förtjänsten desto snabbare en arbetstagare utför en prestation. Om bedömningen om vad en normalprestation utgör enbart utgår från arbetstagaren i det enskilda fallet skulle förtjänsten för arbetstagaren bli högre ju längre tid det tog för denna att utföra prestationen. Normalprestationen är då synonymt med hur lång tid arbetstagaren normalt tar på sig att utföra arbetsuppgifterna vilket skulle resultera i att denne får timlön oavsett hur lång tid denne tar på sig så länge arbetstempot är normalt för arbetstagaren. Därför ansåg Almega att bedömningen skulle göras utifrån tiden det tog en genomsnittlig arbetstagare under liknande förutsättningar att utföra arbetsuppgiften.

Domskäl och dom

För att lösa tvistefrågorna granskade Arbetsdomstolen avtalstexten och utredde om en gemensam partsvilja förelegat vid avtalets ingående som kunde ge vägledning för att bedöma frågan. Då ingen av dessa grunder klarlade frågan använde Arbetsdomstolen en ändamåls baserad tolkning av avtalet för att besvara rättsfrågan.

I frågan om vad en normalprestation utgör slöt sig Arbetsdomstolen till Almegas bedömning om att konsekvensen av förbundets tolkning innebar att garantilönen alltid skulle utgå oavsett hur snabbt en arbetstagare arbetar så länge arbetstempot var normalt för denne.  En tolkning som innebar att förtjänsten blev högre av att ta längre tid på sig att utföra sina arbetsuppgifter ansåg inte Arbetsdomstolen var förenligt med avtalet. Därför avgjordes den rättsfrågan till fördel för Almega.

Arbetsdomstolen ansåg att om tiden det tog för arbetstagaren att ta sig till eller från bostaden eller utlämningsstället skulle räknas in i en normalprestation skulle detta inneburit att en stor del av arbetstagarens ersättning blev beroende av var arbetsgivaren väljer att placera sina utlämningsställen. Detta talade emot förbundets tolkning av avtalet enligt Arbetsdomstolen. Vidare talade omständigheterna att en arbetstagare kan tacka nej till erbjudande om utdelning i visst distrikt och att arbetsgivaren får bestämma om vart denna vill placera sina utlämningsställen emot förbundets tolkning av avtalet. Förbundet lyckades alltså inte visa att avtalet hade den innebörd som de hävdade, snarare visades motsatsen.

Sammanfattningsvis ansåg Arbetsdomstolen att en normalprestation skulle beräknas utifrån tiden det tar för en normalpresterande arbetstagare att utföra arbetet. Arbetsdomstolen fann vidare att transporten mellan bostad/utlämningsställe inte skulle tas med i bedömningsunderlaget för en normalprestation. Arbetsdomstolen dömde alltså till Almegas fördel i båda frågorna.

Relaterat

  • Förbud mot att bära slöja i arbetet bedöms ej vara diskriminering – AD 2023 nr 71

    Förbud mot att bära slöja i arbetet bedöms ej vara diskriminering – AD 2023 nr 71

    Målet AD 2023 nr. 71 behandlades frågan om ett förbud mot att bära slöja bedömdes vara diskriminering eller inte. I målet upplevde en arbetstagare sig diskriminerad på grund av religion och kön då hon av arbetsgivaren hindrades från att bära slöja, en muslimsk huvudduk, i tjänsten. Arbetsgivaren hänvisade till företagets neutralitetspolicy som förbjuder bland annat…

  • Sammanfattning av Arbetsdomstolens dom 56/16 om sexuella trakasserier

    Sammanfattning av Arbetsdomstolens dom 56/16 om sexuella trakasserier

    Detta är en granskning av Arbetsdomstolens dom 56/16 om sexuella trakasserier. Målet rör frågan huruvida de handlingar och beteenden som utförts utgör sexuella trakasserier, och om dessa trakasserier är något som arbetsgivaren kan hållas ansvarig för enligt diskrimineringslagen. Bakgrund S.Å. anställdes vid Nya Möllers Bageri & Konditori AB och påstår sig ha utsatts för sexuella…

  • Avgörande från HD angående personalliggare och GDPR vid tvist

    Avgörande från HD angående personalliggare och GDPR vid tvist

    Inledning Högsta domstolen kom i december med ett beslut rörande en elektronisk personalliggare som enligt lag ska finnas på byggarbetsplatser, och huruvida denna skulle göras tillgänglig för motparten vid en tvist. Högsta domstolen ändrade till viss del hovrättens domslut, och avgjorde, i enlighet med hovrätten att personalliggaren ska göras tillgänglig för motparten vid en tvist.…

Vill du få våra nyheter direkt i din inkorg?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev